TANKAR

Hur är det möjligt att det redan är oktober? Det känns dock verkligen på vädret nu. Helt plötsligt vände vädret som bara den och jag måste nog börja vänja mig vid tanken av att inte använda shorts längre. Att leva med konstant sommar i Cali gör det ju inte precis lättare att gå tillbaka till långbyxor och tjocktröjor. Igår firade jag iallafall en månad här i New Jersey igen. Tiden har verkligen gått fort. Känns som det var förra veckan jag stod på flygplatsen  i OC med mina bästa vänner och grät. Nu känns det dock också som att jag varit hos denna familjen så himla länge. Jag vet inte om det är för att jag är en ganska erfaren au pair nu och känner att jag varit med om det mesta man kan vara med om som au pair men jag har verkligen kommit in i denna familjen väldigt snabbt. De är verkligen helt underbara och jag kunde inte vara nöjdare. Fortfarande helt knäppt att jag faktiskt lyckades få en familj här i Montclair igen, bara några hus från min gamla underbara familj, när jag gick in i rematch. 
 
Förra veckan firade jag även 1,5 år i USA. 18 månader. Det är så sjukt länge ändå. Kanske inte om man jämför med ens livstid men alltså på riktigt. Jar har varit borta i 1,5 år. Inte sett familj, mina systrar eller vänner på över 1,5 år. Ändå så vet jag inte om jag är redo att lämna detta. Det här är ju mitt hem nu. Jag har ett liv här. Familj och vänner. Hur ska jag kunna lämna detta för gott och faktiskt inte veta när jag kommer tillbaka nästa gång? Har ju önskat datum om hemresa för någon vecka sedan men jag kan fortfarande inte förstå att det är min tur att lämna snart. Mindre än tre månader tills jag jobbar min sista dag som Au pair och ungefär 4 månader kvar tills jag står på svensk mark igen. Visst, det ska bli kul att träffa alla igen. Äta svensk mat. Men sen då? Sen kommer jag ju vilja åka hem igen. Hem till USA.
 
Tre bilder från min födelsedag i Juli som firades på bästa sätt i Hawaii. 
 
 

kan du inte studera där? finns ju universitet vi svenskar kan söka till!

Åhhh vad jag känner igen mig i det du skriver! Jag var själv au-pair i 1,5år (i samma familj dock) i CT. Trivdes så himla bra och kände mig verkligen hemma. Det var med blandade känslor jag åkte hem efter au-pair tiden var över. Dock blev jag inte så långvarig i Sverige... 2,5månad senare var jag tillbaka i USA för att plugga på college och efter det fick jag jobb... så jag blev kvar något längre än planerat! :P Men det var inget konstigt i det... det var ju mitt hem.

Du får njuta av den sista tiden som är kvar! Ta vara på tiden och have the time of your life! USA finns kvar även efter du åkt tillbaka till Sverige. Dock så kommer det ju inte vara detsamma om du åker tillbaka... au-pair tiden är verkligen speciell. Men vem säger att det inte kan bli ännu bättre? :)




Kom ihåg mig?